Bilen som var ute i världen och kom hem

Under många år har jag gått och drömt om att en gång i livet få äga en og900 Aero.

Den bilmodell som många av oss Saabfantaster ofta kallar ”den sista riktiga Saaben”.

Detta är historien om bilen som var ute i världen och kom hem.

Det hela började 2010.
Det var året då jag sålde min og900 S.
En mycket trevlig bil.

Och för er som inte vet vad ”og” står för, så kallar vi den första generationen av Saab 900 för old generation, förkortning og.

Bilen jag sålde var utrustad med Aero-kjolpaket, 16″ Aero-fälgar med polerad fälgkant med mera.
Allt för att likna en Aero.
Vi hade till och med fulltryckskonverterat den, så den gick som en riktig Aero.

Bilen såldes utav 2 anledningar.

För det första var det för att ge plats för min nuvarande Viggen.

Och för det andra var det för att det inte var en äkta Aero.

Åren med Viggen gick, och suget började på nytt att komma på en og900.
Turbo-gurglet ur avgasröret, doften, den omkring dig svepande framrutan med mera.

Denna gången skulle det stå Aero på pappret för att det skulle vara intressant.

Sagt och gjort, sökfiltret på Blocket, Mobile och Marktplaats ställdes in.

Det som var slående var att det fanns så få fina Saabar till salu.

Tidens tand hade tagit styggt på dessa gamla klenoder.

De som fanns kvar var antingen långmilade, 35 000+ mil, och/eller hutlöst dyra.

Ibland dök det ändå upp något intressant objekt, men då var det annat som behövde prioriteras.
Familjen är och kommer alltid komma först, och med den följde andra saker.

Sommaren 2017 köpte vi oss en liten sommarstuga, och med den följde år av renoveringar.

Något som är nyttigt för hälsan och välmåendet, men allt som ofta gräver djupa hål i plånboken.

Och även om jag dagligen kollar in både Blocket, Mobile och Marktplaats, så fick sökandet efter en fin og900 pausas en stund.

Så tar vi oss fram till början av denna sommar.

Jag och min familj är ute i vår sommarstuga och njuter av nyplanterade blommor och en förhoppning om en trevlig sommar i vår lilla stuga.

På min klubbmail har jag fått ett mail från en herre vid namn Peter.

Peter hade några frågor om en Saab som hans far hade.
Jag hade just för stunden inget att göra, så istället för att svara på mailet, så ringde jag upp.

Det hela slutade med en lång och jättetrevlig pratstund.

Det visade sig att Peters far hade blivit till åren, och tankarna gick hur dom skulle göra med bilen.

Peters far hade köpt bilen runt 2001, utav Peters syster, och ganska omgående tagit med sig bilen ned till sin bostad i Provence, i sydöstra Frankrike.

Skulle dom sälja bilen på plats i Frankrike?
Va mycket var det som behövde göras med bilen för att på nytt få den i absoluta toppskiktet?
Vilka skulle man i så fall anlita?
Och så vidare.

Jag talade, från botten av mitt stora Saab-hjärta, varmt om bilmodellen som sådan, och sa att det vore synd att sälja den nere i Europa, för då får vi Svenskar inte chansen att se den här på de Svenska vägarna.

Efter vår pratstund kom Peter fram till att dom skulle ta hem bilen till Sverige.
Väl hemma kunde dom få en bättre överblick över bilens skick och vad som skulle krävas för att bilen skulle bli som ny igen.

Peter tackade för vår pratstund och vi båda önskade varandra en trevlig sommar.

Sommaren gick och så plötsligt fick jag ett mail till från Peter.

Bilen hade nu kommit hem och dom hade bestämt sig för att sälja den.
Dom undrade om jag kände till någon Saab-entusiast som var intresserad och ville vårda bilen vidare.

Sedan det första samtalet, som jag och Peter hade haft, hade mina tankar snurrat och många nätter hållit mig vaken.

Var det där verkligen en äkta Aero?
Jodå, enligt Transportstyrelsen och utifrån bilderna att döma så var det så.
Det är dessutom en cabriolet ifrån 1992, det vill säga bland dom sista årsmodellerna av denna fantastiska bilmodell.

Så när mailet från Peter kom, ringde jag upp direkt.

Peter hade grävt lite mer i ägarhistoriken.
Det visade sig att första ägaren på bilen var en överläkare som då jobbade på Karolinska sjukhuset i Stockholm.
Därefter hade Peters syster köpt bilen 1996, varpå Peters far köpte bilen 2001.

Jag sa till Peter att jag ska kolla runt lite, så att jag får en bra överblick över bilen och vad som krävs för att återigen få den till det nyskick som den förtjänar att vara i, och därefter återkomma.

Jag ringde bland annat en av klubbens sponsorer, Stefan Molin på Stemeck i Uddevalla.

Stefan tyckte det inte fanns något att tveka på.
”Den här bilen kommer jag med glädje hjälpa dig att hålla vid liv” sa Stefan med sitt stora Saab-hjärta.

Det hade nu blivit så sent på kvällen, ja rent av natten, att jag inte vågade ringa Peter, utan jag mailade honom mitt svar.
”Ja, jag köper mer än gärna bilen av er.”

Den natten sov jag i princip ingenting.

Tankarna malde.
Skulle jag få chansen att köpa bilen?

Morgonen dagen därpå skiner jag upp som solen.
Peter har svarat, ”bilen är din!”

Helt otroligt tänkte jag, jag skulle nu äntligen få köpa mig min dröm-Saab!

Dagarna fram tills att jag satte mig på tåget för att åka och hämta bilen var jobbiga.
Som barn dagen innan jul hade jag svårt att sova.
Nu var det samma sak.

Skulle jag när som helst vakna upp och inse att allt bara var en dröm?

Jag kan inte tro att det är sant innan jag får se bilen i verkligheten.
Lägga min hand på den.
Sätta mig i förarstolen och greppa tag om ratten.

Ännu bättre kommer det att kännas när jag har parkerat bilen i garaget intill Viggen.
Då är bilen hemma.

Att semestern nu var slut och att man på nytt var tillbaka på jobbet spelade mindre roll.
För den efterföljande söndagen skulle jag på morgon ta tåget och vid lunch träffa både Peter och bilen.

Att man somnat alldeles för sent, och stigit upp långt före tuppen, spelade mindre roll.

Likt övernattningen innan våra klubbträffar, stiger man alltid upp med glatt humör, för man ska träffa Saab-vänner och se fina bilar.

Så var det även denna soliga söndag i mitten av augusti.

Solen sken, det var lugnt och skönt när jag gick till busshållplatsen för att ta mig in mot Frölunda torg.

Där tog en spårvagn mig ned till centralstationen.

Snällt stod där snabbtåget och väntade på mig, och efter några timmar var jag slutligen framme.

Efter att ha hoppat på tunnelbanan mötte jag så slutligen upp Peter och bilen vid Ropsten.

”Bil med potential att bli riktigt fin” tänkte jag.
Sagt och gjort, efter betalning och tankning, satte jag siktet på Göteborg.

Att åka nedcabbat från öst- till västkust var riktigt trevligt.
För att inte säga helt magiskt sträckan Jönköping-Göteborg när termometern fortfarande stod på +25 grader varmt när klockan närmade sig 20.00 på kvällen.

Resan hem gick bra.
Inte illa för en bil som inte rullat speciellt många mil dom senaste åren.

Bilen står nu snällt intill Viggen i garaget.

Planerna för henne har redan börjats att smida.

Framöver kommer hon att få åka på 16″ Aero-fälgar med polerad fälgkant.
Ska först bara renovera upp fälgarna, som jag sedan några år tillbaka redan har skaffat, så att dom blir riktigt fina.

Vad har ni för härliga bilhistorier som ni skulle vilja dela med er till alla andra medlemmar?

Maila mig gärna på:
president@saabturboclub.com

Eller till klubbens kommunikationsansvarig, Samuel Flodeby, på:
info@saabturboclub.com

Med önskan om en fortsatt trevlig sommar!

Michael Törnros
Ordförande

Leave a Reply